Klosterområdet - med flera lager historia

År 1346 testamenterade kung Magnus Eriksson och drottning Blanka Vadstena Gård och sitt kungapalats till en klosterstiftelse för att grunda en kunglig gravkyrka med tillhörande kloster. I donationen ingick ett större område vid Vättern med inkomster från flera gårdar där kungapalatset bildade utgångspunkten.

I spetsen för projektet stod Birgitta Birgersdotter som varit hovdam och magistra hos drottning Blanka. Vid en resa till Santiago de Compostela 1341 hade hon fått en första uppenbarelse där Gud gav henne uppdraget att grunda en ny klosterorden i Vadstena. 1370 fick hon klosterregeln godkänd av påven, tre år senare dog hon i Rom. Genom ett stort engagemang av såväl kungaätten som kyrkan blev Birgittas vision verklighet och runt det gamla kungapalatset växte det nya klosterområdet upp.

Det nya klostret och klosterkyrkan byggdes enligt heliga Birgittas instruktioner och invigdes 1384 samt 1430 och Vadstena blev moderkloster för Den helige Frälsarens Orden eller Birgittinorden. 1391 helgonförklarades hon och fick namnet heliga Birgitta.

I samband med Gustav Vasas reformation 1527 stängdes samtliga kloster i Sverige, Vadstena kloster levde kvar längst och var verksamt fram till 1595.

Klosterbyggnaderna stod sedan tomma i över 50 år innan de började användas på en rad olika sätt. Det gamla nunneklostret byggdes på 1600-talet om till ett hem för krigsinvalider och deras familjer. På 1840-talet används en av byggnaderna som allmänt lasarett. Först i samband med att sjukhusverksamheten flyttar ut och byggnaden renoveras på 1950-talet upptäcker man att byggnaden är det gamla kungapalatset.

Idag rymmer byggnaderna både hotell, restaurang och museum. Här finns också en örtagård och uppskattade grönområden.