Kalkkärren är en av Östergötlands mest hotade naturtyper. Många kärr har växt igen efter att kreatursbete eller äldre tiders slåtter upphört. Andra har förstörts genom utdikning eller gödsling av marken.

Stora mängder kalk innebär en tuff levnadsmiljö för många arter. Ett exempel är att näringsämnet fosfor blir mycket svårt att komma åt för växter. Trots detta, eller snarare tack vare detta, är kärret mycket artrikt. Här lever växter och djur som är unikt anpassade till den kalkrika miljön. De slipper konkurrens från arter som inte tål kalken.

Förutom de välkända orkidéerna märks i Sjöstorps naturreservat ett par arter som annars är unika för fjällvärlden. Svarthö är en lejongapsväxt som är ganska vanlig i fjällen, men som i Syd- och Mellansverige bara växer i några få kalkkärr i Östergötland och på Gotland.

Andra karaktärsarter är gräsull, majviva, kärrsälting, tätört, klasefibbla, flugblomster, blodnycklar, ängsnycklar och kärrknipprot. Bland ovanligare snäckor märks förutom kalkkärrsgrynsnäckan de regionalt rödlistade arterna smalgrynsnäcka och ängspuppsnäcka.