Vätternbranter, milsvida utsikter. Ramslöksängar på våren och ett ålderdomligt odlingslandskap blandat med löv och barrskogar.
Utmed turistvägen Gränna-Rök finns ett antal parkeringsplatser med utsikt över Vättern. Vill du se mera rekommenderas vägen mot Isgårda - då kan du vandra och fika med utsikt mot Visingsö och Vättern! Reservatet utgörs till stor del av skogklädda bergbranter, betad skogsmark och trädbärande betesmarker, men även små åkrar ingår. Reservatet är ca 80 ha.
Reservatets nordvästra del består av naturskogsartad blandskog med ett svagt utvecklat fältskikt. Enstaka örter som blåsippa, lungört och trolldruva går dock att hitta. I branterna ner mot Vättern växer en betydligt artrikare flora med en del ganska ovanliga arter som bergbräsma, stenfrö, lunddraba, grusbräcka och färgmåra. Största delen av reservat består dock av ädellövdominerade betade skogar eller övergivna slåtterängar. Alm, ask, ek och oxel är de viktigaste trädslagen men tall, gran och asp förekommer också. Floran är i ganska rik i dessa delar och här förekommer såväl lundens örter som torrängens. Ramslök förekommer mycket rikligt här.
Reservatet har en mycket rik och exklusiv lavflora med en rad hotade arter. De flesta av dessa arter är specialiserade på halvöppna till slutna fuktiga miljöer. Almen verkar vara det viktigaste trädet för lavarna, men rödlistade arter förekommer även på ek, ask, asp och lind. Sammantaget har 20 nationellt rödlistade arter ur den lägre floran påträffats inomreservatsområdet.
Området är uppmärksammat sedan tidigare bland annat tack vare sin rika landsnäcksfauna. I området förekommer de rödlistade arterna större barksnäcka Ena montana och bukspolsnäcka Macrogastra ventricosa tillsammans med ganska ovanliga arter som Vertigo angustior och Aegopinella nitidula. Holkaberg och Narbäck har, liksom de flesta övriga hemman i bygden, en medeltida kolonisation. Holkaberg nämns enligt ortnamnsarkivet första gången i skrift 1535. Namndelen holk kan betyda "något urholkat", beläget vid höjder, eller "vattensamling".
Holkaberg och Narbäck ligger utmed den ursprungliga sträckningen av Västra Hålavedsvägen som löper i nordsydlig riktning genom reservatet. Grusvägen som fortfarande används, utgör resterna efter den gamla landsvägen mellan Östergötland och Småland och har sannolikt förhistoriskt ursprung. Den är idag markerad som Eriksgata. Vägen har också haft militärt strategiskt intresse och år 1452 omtalas bland annat ett slag mellan danskar och svenskar, vid en trång passage kallad "Fäktahålan" mellan Holkaberg och Narbäcks ägor.
Häradskartan från 1881 visar att största delen av reservatsområdet utnyttjades som delvis trädbärande äng. De västra delarna som sluttar mer eller mindre brant var skogsbevuxna. De delar som redovisades som åkermark är fortfarande åkrar som bibehållit sin form ända till idag. Flera odlingsrösen finns på eller i anslutning till dessa.
